Te Anau - Nelson

Hej alla nara och kara! Ursakta att ni inte har varit bortskamda med blogginlagg senaste dagarna, orsaken ar att vi inte har varit bortskamda med internet! Nu ska ni fa en sammanfattning av vad som hant de senaste dagarna, inklusive datum och sadant bara for att vi ska kunna minnas detaljerna i efterhand.

21:a till 22:a februari bodde vi i Te Anau, en liten stad vid en spegelblank sjo som doftade lavendel och var fylld med pensionarer och souvenirbutiker. Det var darifran vi tog en dagstur till Milford Sound, som ni redan har last om. Samma dag intraffade jordbavningen i Christchurch, sa mitt storsta minne fran hostelet var TVn som visade jordbavningsnyheter dygnet runt och alla satt och tittade.

Den 23:e mellanlandade vi i Queenstown och at Fergburger. Dagen efter akte vi vidare till Wanaka. Pa vagen akte vi forbi platser dar man odlade en massa frukt, och bussen stannade utanfor en butik dar man kunde provsmaka och kopa varldens godaste frukter. Jag kopte en pase korsbar som var helt otroliga. Och en fantastisk fransk nougat utan notter men med lakrits, som gjorde mig mycket popular hos Kristin.

I Wanaka promenerade vi upp pa ett berg som var tackt med angsmark och nyponrosor. Alla amerikaner fragade oss vad de dar exotiska buskarna var, de verkar inte vara sa vanliga i USA. Vadret var ganska ruggigt men nar vi var uppe pa berget stralade solen! Sedan gick vi och kollade in Puzzleworld och roade oss med att tappa bort oss i en gigantisk labyrint.

Pa vag upp pa Mt Iron

Pa vagen ner sag vi Gollum!

Jag ar stor och stark

Happy Giant Kristin!

Johanna latsas tappa bort sig i labyrinten

Johanna tappar bort sig pa riktigt i labyrinten

Fem apor

Hostelet i Wanaka hette Matterhorn South och var jattemysigt. Det hade varldens trevligaste kok och farska orter i tradgarden! Vi firade genom att laga varldens godaste ortkryddade ugnspotatis med stekt kott, och avslutade med appelpaj. Myyyys!

Vi avnjot aven lite lokalproducerat vin... som senare blev stulet i Franz Josef! Aaargh!

Den 26:e akte vi vidare till Franz Josef, en liten by bredvid en stor glaciar. Resan tog ett antal timmar men vi hade nagra minnesvarda stopp, bland annat kopte vi varldens godaste rokta lax vid en laxodling langs vagen som vi sedan at till middag. Den 27:e gjorde vi var heldagshike uppfor Franz Josef-glaciaren (som Kristin sitter och bloggar om i detta nu), och avslutade dagen med att slappa i hot pools med 38-gradigt glaciarvatten.

Den 27:e tillbringade vi 10 timmar pa bussen norrut till Nelson. Det var forvanansvart OK, vi hade manga stopp och kunde till exempel passa pa att besoka Bushmans roadside cafe som serverade pungrattepaj (vi var inte hungriga), mata alar och titta pa den sallsynta kiwifageln pa ett litet akvarium/zoo, samt ata glass och titta pa pancake rocks i den tilltagande nordliga varmen.

Vad man gor med krangliga kunder i vilda vastern

Matning av laskiga (men pa nagot satt ocksa ganska gulliga) alar

Pancake rocks. Mmm, pannkakor *dregel*.

Sedan kom vi fram till hostelet Paradiso och de motte upp oss med en spraymalad minivan och gav oss varsit paket nudlar vid incheckningen. (Ge mat till Johanna = bli omtyckt). Nar Kristin sag hostelet insag plotsligt hon att hon hade bott dar for 6 ar sedan, det var lite komiskt. Nu har vi tillbringat en dag med att vila upp oss och utnyttja Paradisos pool, hostel och spa. Det var inte illa, sa idag kor vi samma sak en gang till!

Vi har ocksa passat pa att handla upp oss pa ravaror. Louise spanade in ett storpack hundmat.

Finns bara en bok man kan lasa pa Nya Zeeland!

Den narmaste planeringen ar att bo kvar i Nelson i nagra dagar med avbrott for en tvadagarshike med kajak, vandring, vattentaxi och salar. Sedan aker vi vidare mot Picton och Kaikoura. Och det var val allt jag tankte saga... men nej! Jag glomde ju det viktigaste!

Louise onskar namligen tillkannage foljande: hon har brunast ben av oss alla!!!!!

//Johanna

Bilder och update om Franz Josef (efter det stora datorvakuumet)

Efter en stunds dataotillgang insag vi att det sista jag skrev var att vi skulle upp pa en glaciar. Sen inte ett ljud. Men NEJ, vi ligger inte brutna i en isskreva, vi ligger vid en pool i Nelson;) (sorry om nagon varit orolig)

Franz Josef glaciar var iaf underbar (enligt mig och Louise iaf;)). Det "svara atletiska" var att man skulle ta sig upp for en grushog i borjan som tog typ 10 min, darefter var det walk in the park pa isen dar var guide kampade sig svettig med att hugga ut trappsteg i isen till oss lata turister som bara stog och vantade och sedan trippade vidare uppfor en valsnidad trappa. Lite pa gransen till for outmanande tillslut. En skon lunch ats ca 3 km upp pa isen innan vi gick nedat igen. Ashaftiga blaa skrevor och tunnlar fanns att krypa igenom. Blamarken pa knan och skrapsar pa knogar finns som bevis for detta. Synd bara att man var lite restriktiv med kameran dar eftersom man inte ville tappa den i en kilometerdjup skreva eller fuktskada den i de droppande isgrottorna (favorit i repris fran min forra NZ-vistelse, nej tack). Vagen ner tog dock hart pa vara stackars larmuskler. jag och Johanna har haft traningsvark i 3 dagar na. Louise kande ingenting.

Har ar lite bilder iaf. Enjoy!:)

Guide med glaciar i bakgrunden.
Tummen upp.
Bla isgrotta som vi kraop igenom.
Smickrande bild pa mina leggingsben med spikes pa skorna.
Hot pools efter en hard dag pa isen.
Vattenfall pa vag till glaciaren.. vardagsmat vid det har laget.
Var guide som hugger ut TRAPPSTEG at de lata turisterna.
Jag i ett ishal.
Notera ishackan.
Louise med coola brillor och ett apple.

Ett par on-the-road-bilder

Fran var tur Wanaka - Franz Josef idag.
Imorgon blir det en heldags-hike pa glaciaren. Louise ar begeistrad over att fa nytta av sin kondition och har packat matsacken med notter, raa agg och vetekli. Jag och Johanna skakar av skrack infor etappen och har laddat matsacken med KitKat, vitt brod och flytande socker. Typ.



Jag poserar inte. Jag sitter sadar normalt sett.

Johanna paparazziar mig post-"spring"runda

Folj garna med er PT Kristin i stretchingens 3 enkla steg:

"Doda fisken" - bra for att fa ner pulsen fran 267 till Kristins valtranade vilopuls 179
"Den bojbara bergsgeten" - sakert bra for nagon muskel, men framforallt ar den tillfor att fa rumpan att se lacker ut fran sidovy.
"Blottaren bakom busken" - haller barnen pa avstand.

Battre sent an aldrig - Kristins swing i video!

Kansliga tittare (t.ex. Mor) varnas!:)

Middag med utsikt

Eftersom det blev ett patvingat mellanstopp over natten annu en gang i Queenstown, passade vi pa att ata en sista Fergburger. Placeringen blev nere vid hamnen. Helt underbart (forutom att en mas PA RIKTIGT slet den sista biten hamburgare ur handen pa Louise! Crazy. Den borde ha satsat pa min eller Johannas, eftersom vi ater typ 4000 kcal om dagen (var), sa hade det bara varit bra). Aja, ni kanske fattar - det ar fint har!

Mer kajakingbilder, Kristins kamera

Het outfit.
Johanna kom med i bilden av en slump. Men uppenbarligen var hon beredd dar bakom pa nagot satt anda. Fotosneaky!;)
Vykortsbild, nagon?

Delfinnarkontakt - video

Bara for att skryta...:)

Milford Sound och delfinorgien

Gardagen blir nagot vi kommer att minnas med blandade kanslor, for innan vi kom tillbaka till civilisationen och horde om jordbavningen sa hade vi det verkligen underbart!

Vi blev skjutsade till Milford Sound tidigt pa morgonen, och pa vagen kunde vi beundra de vackra dimslojorna runt bergen. Nar vi kom fram packade vi ner oss i havskajakerna och det forsta vi sag nar vi kommit ut i fjorden var en sal som simmade runt och njot av sin frukostfisk. (Alla salar i Milford Sound ar unga hanar som bor dar medans de vaxer till sig for att bli stora nog att slass om salflickorna, fick vi veta.)

Guiden bekantade oss med bergen runtomkring som har namn Elefanten, Lejonet och symbolen-for-upprattstaende-manlig-anatomi (fritt oversatt fran Maori alltsa) (det ar sant!!!). Det senare ar, forutom det mest fotograferade berget i varlden, ocksa det hogsta som sluttar direkt ner i havet.

Och Milford Sound ar for ovrigt en fjord, inte ett sund.

Eeh... jag bjuder pa den dar kepsen.

Sot-Louise!

Kristin paddlade med var guide Ollie.

Vi sag en till sal mitt i fjorden och efter ett tag kom solen fram - och aven ett stim med delfiner! Minst sex stycken var de, och de lekte jattenara vara kajaker hur lange som helst. Det var underbart att se!

Enligt var guide kommer det bara delfiner till Milford Sound nagon gang i manaden, och man brukar inte kunna se dem under sa lang tid at gangen. Orsaken till att de lekte nara oss sa lange var tydligen att de holl pa att para sig - alla pa en gang. Japp, delfiner har roligare.

Vi sag aven sal nr 3 som lag och kramade sig pa en klippa, och vattenfallet har pa bilden var helt otroligt. Lady Bowen Falls ar ett av de tva permanenta vattenfallen som faller ner i Milford Sound fran glaciarerna ovanpa bergen - men sa fort det regnar bildas det hundratals spontana vattenfall nedfor klipporna som for med sig fargamnen fran traden som fargar vattnet morkt.

Pa hemvagen stannade vi och fyllde pa vara vattenflaskor med iskallt och gott vatten.

Idag hade vi tankt aka till Franz Josef men det fungerade inte med bussarna sa vi tar en dags mellanlandning i vart kara gamla Queenstown. Vi tar det som en bra ursakt att trycka i oss en till Fergburger (fantastiskt goda och frascha hamburgare som de har har).

vi lever

Vi ar i Te Anau och har haft en underbar och fridfull dag i Milford Sound (inlagg om detta imorgon).

I Christchurch daremot pagar det fortfarande efterskalv, dodssiffran ar hittills pa 65 personer, kyrkan som Kristin skulle visa oss har tappat tornet, telefonnatet har brakat ihop sa det gar inte att ringa nodsamtal, hjalpinsatserna har inte riktigt kommit igang an och ett okant antal manniskor ar fast i kollapsade byggnader.

Vi ar glada att vi ar pa den jordbavningsfria sidan av on, helt enkelt.

raftingbilder

Skydive

Louises aterkomst till bloggen!

Dags for lite bidrag till den har bloggen fran mitt hall! Det forsta inlagget far ses som ren uppvarmning (!).
Nu nar vi varit i Queenstown drygt fyra dagar har jag defenitivt tagit slut pa alla adrenalinreserver. Lordagen borjade med rafting i knappt 2 timmar och slutade med fritt fall 3 sekunder fran en klippa rakt over samma flod som raftingen agt rum (swing). Det sistnamnda har jag en valdigt overtygande Kristin att tacka for... Swing-ledarna blev smatt overaskade over hur snabbt jag hoppade ut, liksom sprang (min vana trogen) sa fort jag fragat om det var ok att hoppa nu. Det forsta jag tankte pa under fallet var om jag verkligen spannt fast hakarna ordentligt, det lat de mig namligen gora sjalv... (you're a doctor, you must be a quick learner...).
Sa till sondagen! Da blev det fritt fall i 60 sekunder! Totalt fall pa 15.000m! SKYDIVE!!! Nu har jag alltsa hoppat fallskarm pa NZ och detta forevigades av en fotograf som maste dott av skratt nar han framkallade bilderna. For att ni ska fa lika roligt bjuder jag nu pa den "basta" av dem... Se hur jag njuter av mitt hopp!

//Louise

Bildregn - Great ocean road.

Sneaky mas.

Louise ar pampig vid Gibsons steps

Vi och de 12 apostlarna. Och de 12000 japanerna (inte i bild).

I Warrnambool

Johanna "the grotto" Lind.

The return of the sneaky mas.

...man dor ju av ALLT har.

Johanna lycklig over en egen strand.

App app, inget simma av!

Johanna tvingas fundera over sin politiska tillhorighet.

Blot koala.

Kristin vid vattenfall.

Louise trampar i klaveret.

Great ocean road i bakgrunden.

I lekparken/aphuset.

Solig och fin dag. Koalor, i varje trad. Promise!