Vi lamnade Cairns tidigt pa lordagmorgonen. Louise fick kliva upp en timme tidigare for att skriva det teoretiska dykcertprovet, vilket hon klarade med glans. Kristin och jag checkade ut oss fran hostelet i lugn och ro, och hoppades att ingen skulle stalla var AC tillratta. Sedan checkade vi in pa dykcentret och akte ivag med en stor turistfarja som skulle transportera oss till dykbaten.
Vi insag snart att beslutet att ta aksjukepiller innan avgang var helt ratt - det gungade helt sjukt mycket, och de sma vita pasarna som lag i hogar over hela farjan anvandes flitigt av de andra passagerarna. Farjepersonalen gick omkring med stora leenden pa lapparna och bar undan de anvanda spypasarna (och vi hoppades innerligt att de inte skulle snubbla pa vagen forbi).
Snart kom vi fram till en ponton ute vid revet, dar vi lastades av och plockades upp av en annan liten bat som skjutsade oss de sista metren till dykarbaten. Dar valkomades vi av en stor och god lunch, och sen var det dyk/snorklingdags! Pa baten var det mat-dykning-mat-dykning som gallde, eller mat-snorkling-mat-snorkling i varat fall. INTE HELT DALIGT LIV. Och revet var hur haftigt som helst att se - vi hade varit pa en presentation med nagra marinbiologer sa vi kunde till och med identifiera fiskarna och korallerna vi sag. Pa andra snorklingsturen sag vi en haj! En white-tipped reef shark, som ar sma och ofarliga och ganska ovanliga att fa syn pa. Det fanns tydligen en vattenskoldpadda som skvimpade omkring pa andra sidan baten ocksa, men den missade vi.
Daremot har vi tydligen tagit slut pa var vaderlycka, for fran att ha haft solsken vid alla viktiga utflykter sa regnade det hela tiden. Fast det gjorde ju ingenting, blot blev man anda och det var 28 grader varmt i vattnet!
Nar vi vaknade pa sondagsmorgonen trodde jag att baten hade borjat aka igen (den gjorde det da och da for att komma till en ny del av revet). Men nej... det gungade sa pga STORM. Detta innebar att forsta dyket var installt, sa vi tog frukost istallet. En timme senare blaste det lika mycket, men livvakterna kunde i alla fall se oss... sa vi stack ut och storm-snorklade. Inte lika extremt som det later - vi simmade omkring patetiskt klangande pa en livboj. Efter snorklingen gungade baten ivag mot nasta del av revet (stolar och koksutrustning flog at alla hall) och sedan snorklade vi lite till, i nagot lugnare vatten den har gangen, samtidigt som vi fotade som galningar. Louise gjorde sitt sista dyk och fick antligen sitt dykcert!
Sedan upptackte vi att farjan som skulle ta oss hem hade stannat vid en o pa halva vagen och ville inte aka langre pga vaderforhallandena. Sa istallet akte var bat tillbaka (med EXTREMT mycket gungande, det var helt omojligt att halla reda pa var horisonten var - lyckligtvis hade vi vara sista aksjukepiller i kroppen) och motte upp farjan. Och sa var vi tillbaka i Cairns.
Louise infor ett dyk (forstora bilden sa ser ni henne ordentligt!)
Inte helt dalig catering, som sagt...
Johanna gillar hytten
Kristin i sin sting suit... som ska skydda mot de illvilliga sma maneterna, vars styng innebar den mest extrema smarta man kan uppleva utan att do...
Johanna snorklar!
Eh, var det nagon som sa sal?
Dykarganget nere i djupet...
Afrodite stiger upp ur havet... eller hur det nu var ;)
Snorkling underifran!
Vi hittade Nemo!
Papegojfiskar ater gammal dod korall och stoter ut den i form av sand. 20% av all sand i varlden har nagon gang blivit utbajsad av en papegojfisk!
Kristin ar "Born to swim"..... NOT. Groda moter sladdrig manet. Typ.
Annu mer "Extreme-sleeping-positions"
Hej på er!
SvaraRaderaNu har ni klarat av the big five down under - Operahuset i Sidney, kängurur och koalor, kanoting med delfiner i Milford Sound, Uluru och aborginerna och så barriärrevet. Nu kan ni nöjda återvända till Sverige och berätta ännu mer vad ni upplevde. Tack för en rolig och bra blogg som gjorde att man nästan kände sig delaktig i resan. Ha det bra önskar Lars-Olof